Hej

Ett år sedan sist. 

Mycket har hänt. 

Våren 2015 startade vi ivf-utredning på privat klinik. 

Hösten 2015 fortlöpte ivf på Sahlgrenska.  Första försöket gav ett ägg att sätta in i livmodern. Resten klarade inte frysen. 

Vintern 2015 började vi ett nytt försök med ny dos hormoner. Ett ägg klarade sig och sattes in 24/1-16 och ett ägg frös de in. 

Hösten 2016 (29/9) kom vår efterlängtade son två veckor tidigare än beräknat. Vår förstfödde. 

Dock har jag drabbats av depression och kan inte njuta fullt ut. Kanske beror det på att tiden varit knaper innan han kom att förbereda sig mentalt. Kanske tiden efter har gått för snabbt. Kanske är jag besviken på att amningen blev avbruten av Amningshjälpen på östra som sa "ge flaskan, pumpa" när vår son var för hungrig (vilket jag förstått så här i efterhand) för att ta bröstet. Vi fick panik och då han gått ner några gram sedan vi kom hem från BB ville vi göra rätt och få upp honom i vikt. 

Han tar nu hellre flaskan och ammar bara lite grann varje gång. Vi kämpade så för att få tillbaks han till bröstet. Men intresset hos honom kom aldrig tillbaks. Nu börjar mjölken bli mindre då jag inte orkar pumpa och han amnar var 4-5h och inte var tredje timma längre. Kanske lika bra att det får sina långsamt. Så kan han få flaskan på heltid om någon månad. 

Nåja. Här är vi nu.