Jag jobbar timmar lite var stans och stämplar upp efter det. Jag överlever.
Men jag vill ha ett fast jobb, rutiner, jobbarkompisar, lunchrast, ett stimulerande jobb. Jag är inte kräsen men jag får inget för det heller.
Nej jag är en av alla miljoner svenskar sominte pluggat på Högskolan och ska konkurrera om jobb "vem som helst" kan göra. Men är man mindre värd för det då? Jag skickar ansökningar, jag går på intervjuer och är det arbetsgivarna söker. Men nej, "tjänsten har gått till annan sökande, tack för ditt intresse"...
Är det bara tur man ska ha? Fungerar det inte med att kunna det man ska förväntas göra, vara trevlig och ja lite nervös på intervjun? Ska man var otrevlig, inte kunna något och vara hur oengagerad som helst?
Joj ag läser just nu om att alla ledare i landet (med få undantag) är stora syskon. Ja, men det måste ju vara svaret på allt. Alla stora syskon har ju från grunden oftast fått ta ansvar, för sig själv, sina syskon etc.
Kanske mans ka vara ett hjälplöst "lillasyskon" på intervjun, då känner de att de måste ta hand om en och ja anställa en. Aha, finanskrisen är löst- volvo och saab-sparkade människor, var hjälplösa så löser det allt. (se serien där nere) Är det så vi ska hantera det- tvärt om.. ;-)
Klicka på bilden för att få upp den i normalstrolek!
nej jag är så urbota dum att jag tror på hoppet. Snart är det min tur, snart. men nej!
inte ens ett sketet sommarjobb kan man få trots att man går på intervju hit och dit och får komma på nästa intervju som de är intresserade av en för.. men sen- nej. WTF!?!!
Jag ger snart upp, lägger mig ner och ja hoppas att ett jobb ska ramma mig, köra över mig- HITTA mig!!!
Är det inet så mans ka göra? Sluta leta så hittas man av det man spenderat åtskilliga timmar på att leta efter. Men vem fan ska hitta mig? Om de inte hittat mig sedan jag deklarerat tydligt att jag vill ha ett jobb (2004) så tror inte jag att de hittar mig nu heller.
Vem är jag med 2-3olika jobb om året, som har jobberfarenhet från allt typ, studier från användbara ämnen och livserfarenhet- vem är jag att tro att jag ska vara behövd?
Jo på dagis när man kan ringa när det passar. "kan du jobba idag? vi har kris" jo då behövs man. men inte när man frågar: "Kan man få mer timmar?".. nej det har de ju självklart inte, trots att man kommer in varje vecka från 6h-36h.....
Jag hatar intervjuer- jag hatar att inte vara behövd. Jag gillar det inte alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar