En hyllning till de små liven!

Livets stora gåta:
Älska, glömma och förlåta..

Patetiskt och så platoniskt, för vem kom på det där?

Nej tacka vet jag livets djupa funderingar som alltid dyker upp när man tittar på en moders kärlek till sina små!
Idagarna fick min andra kompis i raden en småtting, sedan tidigare har ju en annan kompis fått en liten som nu är nästan 1,5år... En tredje är på tjocken. Det är liksom vår i luften.. ;-)

Och så tittar jag på mina små jag har hemma.. 3st små kattungar på 9v. Mamma viker undan när bebisarna vill smaka hennes mat, hon ger dom ett kärleksnafs i örat när de slänger sig redlöst över henne vid bus och när de vill ligga på hennes uppvärmda plats, ja då gör hon allt för sina små och flyttar sig för deras skull.

När de kommer pipandes svarar hon med ett kbitter och de lugnar sig, bökar på hennes mage och hon lägger sig snällt ner för att de ska få äta och att de får ro. Då får hon ro.

När de stojjar som om de vore 12st katter så springer "farbror" kastraten ut på balkongen till sitt neste för lite skydd virvelvindarna. Med all rätt! Mamma hamnar mitt i skottzoonen och ungarna tar sikte... Laddar skarpt och siktar lite till... och PANG så är mamma en minne blott, hon är i full färd med att trycka ner den ena i marken med ett mumsigt halsgrepp på en liten medans hon med bakbenen ger sig ett avstånd mellan den andre som tagit sikte på bakpartiet.. Den tredje latjar omkull med mammas svans som nu är helt försvarslös..

Åh, vad vore livet utan nytt liv, som sprudlar och skänker alla sinnen ro.. Dock är nerverna på helspänn och tårna lagom naggade på.. Soffan är nerjordad men vad gör det? Tv'n är ju avstängd då det finns något mycket roligare och trevligare att se på!


Ett stort GRATTIS till Therese H för Tindra, Sofa W för Linnea och Sara för "babsan" i magen vi inte vet vilket kön det får.. ;-)
Länge leve livet!